Smutsiga böcker
Ingemar Sköld
Ett gäng smutsiga böcker
låg utkastade på golvet
de hade samlat på sig damm
de såg ut som om dom nån gång
haft ögonen på sig
men blivit lämnade
en lampa lös
på bordet stod några tallrikar
med svarta oaptitlig klumpar
som kan ha varit människors föda
tidigare än nu
tomma vattenglas
och två kaffekoppar
på den ena röd färg uppe vid kanten
hälften av kaffet kvar
på ytan
en grå sörja som gungade till
när en krevad en bit bort
fick marken att gunga
under ytan glänste en svart
olja en omöjlig regnbåge
där den ensamma lampan
gungade till
i rummets hörn en obäddad säng
jag tror att
detta var det rummet
därifrån en man och en kvinna
som brukade träffas
för att älska och att läsa ryska klassiker
hastigt rest sig upp
för att gå vidare
sen går meningarna lite isär
några säger att han först samlat ihop böckerna
favoriterna
men sen förstått att det gällde att resa med lätt bagage
i dessa sorgliga tider
och snabbt slängt ut dom
över det nedtrampade golvet
men det finns också de som hävdar
att han han stått med böckerna
i famnen när soldaterna kom
och att det var just den tiden det tagit
att leta upp böckerna
som han inte ville lämna
som gjorde att han inte hann
fly
dom hade skjutit honom i huvudet
dom kunde knappast läsa
men förstod att böckerna var farliga
de hade slängt ut de obehagliga
pappersklumparna över golvet
och bundit fast liket i ett rep bakom en
vagn
och kvinnan som forfarande hade haft lite läppstift kvar på sina bleka läppar
hade soldaterna fört med sig
de skrattade obehagligt utan glädje
hon visste
man förstår att soldaterna tyckte att böckerna var otidsenliga
de hade konstiga titlar
som kanske betytt något
under en annan säsong
av förgänglighet
en hette ”Brott och Straff”
en annan ”Krig och Fred”
ord de lärt sig inte alls hängde ihop
hur många sidor man en skrev
och den tredje ”Idioten”
det ordet förstod dom
men trodde det var en nidskrift
över sin store ledare
detta är nu ett tag sen
där böckerna låg
fanns inget damm på golvet
bara Ord som ingen längre läste
ingen riktigt förstod
Jobbar äter skriver
Ingemar Sköld
Jag skriver att det inte går att skriva.
Poesi. Längre.
Jag skriver.
Ändå. Eller just därför. Det är över det
omöjliga vi måste sträcka på oss.
Jag läser frenetiskt vad tidningarna skriver.
Jag läser om ett krig.
Jag förstår inte det jag läser
Jag läser om.
Hoppas att nya ord av hopp tagit sig in i texten.
Jag är törstig
jag dricker cola
men helst vill jag dricka blod
jag vill verkligen att någon
smyger in till honom om natten
och kör in den vassaste kniven
där hjärtan brukar bo.
Eller tömmer ett magasin bly
en vacker gåva från Gudfadern
som han bara inte kan säga nej till.
Hej då.
Hur som
gärna stenar
jag kan kasta min av synd drypande alldeles efter att han där som är utan har kastat den första
denna enda gång
kunde han bara inte
låta bli.
Ja vad som
bara inte gift
det skulle vara förnedrande mot
dom han förgiftat
att så bli berörda.
Jag tror ju att samma sekund som världen nås av denna handlings glädje-jubel
när han upphör
då dör kriget
då dör hans krig.
Också tårar över hela ryska riket
tårar skulle rinna förstås
som när ”hela jordens Lillefar”
Josef Stalin lämnade in sitt liv
åt dom som ville en liten Stalin att ha.
Och det har sen dess varit obegripligt många
Den natten skrek lille Vladimir
utan tröst bort sitt livs sista tårar.
Hädanefter får andra gråta.
Men denna saga om de ondas straff
och det godas seger
hittar inte ända fram
till mig.
Jag jobbar några timmar.
Det finns mycket att göra.
Det finns mångas salta tårar.
Det finns många söta dårar.
Sen sitter jag där. Många ord
har lagts i räta rader.Vilda sorgsna bilder har ibland trängt ut en hel bal av ord.
Men de ryska männen i uniform har inga ord till oss.
De är utan ord.
Vi vet ändå vad de inte säger.
Det behövs inga ord.
Du kan nu få 15 år i fängelse för ord du inte skrivit.
I den absurda logikens Olympiad
delas guldet just nu mellan dom som håller upp ett vitt papper där orden vägrade sin plats
och de som kämpar med att hålla de ordhatande batongernas förvirrade vrede kvar på torget.
”Vi vet att ni finns där, oss lurar ni inte,jävla ord, vad vi hatar er,ordjävlar”
Om detta kan jag inte skriva.
Om detta kan jag inte låta bli att skriva.
Jag skriver inte för att förstå.
Jag skriver för att jag måste.
För när jag skriver slipper jag att tänka, slipper jag att läsa.
Om detta jävla förbannade skitkrig!
När jag skriver slipper jag försöka
förstå.
Det är inte en uppgift. Det är inte en besvärjelse.
Det är inget jag väljer.
Det är inte i stället för tårar, för tårarna kommer ibland när jag skriver om tårar. Det är inte ett fyllande av hål där skrattet också bott.Där skrattar jag nog snart igen. Jag har ofta nära till skratt. Men inte just nu.
Nu skriver jag bara.
Jag bara skriver i blindo. Där jag inget ser.
Jag tror inte jag gör någon nytta.
Jag tror inte jag hjälper någon att förstå.
Jag tror inte maktens Ryssland på något sätt påverkas.
Jag tror inte att det kämpande Ukraina kommer bry sig eller märka eller ana mina ord.
Eller ha någon anledning i någon framtid kommer tacka mig.
Jag tror ingenting.
Detta är min enkla tro.
Jag är tacksam för att några , jag vet att ni inte är så många, läser orden
som rasar genom min förtvivlan.
Men jag står inte på en klippa och skriker mot havet. Jag skriver
mot er. Och känner era lyssnande hjärtan . Det håller min texter. Som annars skulle drunkna
bli oartikulerade
oläsbara. Helt utanför. Ordens betydelse.
Och vetskapen om era öron era ögon
upprättar dessa ord i viss mån.
Ger dom kraft att finna nya stigar, och herre gud, kanske nya språk.
Jag provar en profetia:
Ett nytt språk ska stiga upp ur denna djupa skam detta människors förfall.
Ett nytt språk som hyser ord vi ännu inte sett som värnar oss ord som lyssnar oss
rakt fram i ljuset
mot ett nytt rike.
I ordlös väntan.
På det som kommer.
NEJ
Ingemar Sköld
Nej / ні
någon måste ta en krita
och böja sig mot marken
och dra ett streck
och säga nej
ni får inte komma längre
ni måste åka hem igen
det som är framför strecket
är inte ert
det är mina barn som leker här
och hunden
som skäller är min
den är snäll om man känner den
någon måste kunna förklara
varför ni är här
det är så himla konstigt
att ni är här
ni säger till dom där hemma
vi måste ta bort nazister
vi måste stoppa folkmord
och då måste man vara nästan som en nazist
och skjuta sönder sjuka barn
sjuka barn avlade av undermänniskor
då måste man skörda döda som vid folkmord
inte trevligt alls
men utav nöd
och någon måste göra detta svåra
och ingen annan verkar hågad
därför är vi här
vi är ledsna för detta
men vi såg ingen annan råd
vi var helt enkelt tvungna
ödet och historien lade detta ok på våra axlar
så säger ni
och på detta verkar många tro
hemma hos er
hur är detta möjligt
vad har ni gjort med dom som så tror
vad har ni matat era fiskar med
i hur många år
vi som trodde att vi var era bröder era systrar era vänner våra grannar
hur är detta
detta år
detta årtusende en möjlighet
hur kan era soldater trycka på sina knappar hur kan de dö i tusental
för drömmar inlindade i lögner av ingenting
det finns mycket vi kan förstå
det kan bli fel och missförstånd
men detta
denna sörja utav tomma ord där alla ord har tappat sina vingar
sin forna betydelse
sina möjligheter
jag hade vackra skarpa ögon tidigare
jag har sett mig runt omkring i detta
vackra land
men några nazister har jag inte skådat
och vår president är av judisk börd
honom har vi röstat fram
och ett folkmord på ryssar
här
utan ett enda lik
utan ett enda vittne
utan en enda bild
för denna bisarra berättelse
slår ni sönder allt
hus, människor och djur
för denna med granatsplitter och blod kryddade djävulssoppa
försöker ni förinta hoppets framtid
inför en häpen värld
och om denna häpna omvärld
vill lägga ett hårstrå mellan
den ofattbara berättelsen och slakten
så kan ni tänka er att utplåna
hela jorden
allt liv
vad finns då kvar att säga
vilka bilder
vilka ord
har ni lämnat kvar efter er
åt oss
det går inte att skriva dikter längre
ord utan mening vill inte
stanna kvar på pappret
vill inte längre vara med
om
att alla varför har brunnit upp
ni har fört in oss i ett annat universum
som vi inte visste
som vår fantasi inte hade mött
där är vi nu
så
någon måste ta en krita
och dra ett streck av NEJ
Putin Puta
Ingemar Sköld
Så drog han då
Kalsongförgiftarn
ner sin egna
gula fram bruna bak
en gammal svettig judo brottare
har kommit ut som blottare
vill visa världen sin erigerade missil
lånta fjädrar
runt en putsad fjäder
där hans egen hänger slak
och kulorna har han spelat bort
långt bort längre bort ifrån
hänger de som klasar av
girigt
åderbråck i olja
runt oligarkens ben
och så ropar världen på mig igen
senast var när Trump fick majoriteten
av vita kvinnor med minst
college utbildning att rösta på
då
ropade den oförstående liberala pressen på en psykiater
nått är väldigt fel
han är så arg och liksom hotfull
känns inte bra alls
har han gått och blivit hjärnsjuk
snälla kom och undersök
hade jag varit yngre och tid funnits
hade jag tackat ja
men att undersöka något tiotal
miljoner kvinnor kräver mer
men oj de mena honom
den oranga gubben
morotsfrisk
det var väl inget fel på honom
han var väl som en massa andra män
som sa dumma saker
med kvinnor runt i ring
äh nu var du väl ändå lite grov
det där menar du väl ändå inte
jo
det var just det som var så besvärligt
han menade precis så
sen röstade de
på honom
istället för henne
alltså ungefär som vanligt
men ungefär som vanligt är inte en psykisk sjukdom
ännu
att kalla på psykiater har en lång historia
under den första allryska neurologiska kongressen i Moskva
året 1927
fick doktor Bechterew
han som gått till medicinhistorien med ryggen som långsamt stelnar
det ärofyllda uppdraget att undersöka en viss herr Josef Stalin
vilket han gjorde
och det grundligt
diagnos psychosis paranoicum
rätt diagnos
men rätt så fel
morgonen efter började en annan
diagnos rigor mortis
att sprida sig i Dr Bechterews
stelnande kropp
Josef steg upp pigg som en spigg
tog sig ett litet glas stärkande vodka
Hela Jordens Lillefar
hade 25 år kvar
Ok Dzjugasvili var kanske inte helt psykiskt kry
vem är det
men vem var galnast han eller
Professor Bechterew
Först när unge Vlad dreglande började voodoo-slicka på sin lilla Stalindocka hans mamma sytt till honom
började blodet på riktigt koagulera
i Josefs hjärna
nu fick han ligga
ingen tog risken
att ge rätt hjälp
och en ny Vladimir var oss född
att undersöka alla de som röstat på Putin vore åter tyngre än jag har krafter kvar
och han själv då
vad lider han av
han lider inte
det är väl inget större fel på Putin
men människan är ett trasigt djur
tre saker är dock besvärande med president putin
medges
ett att han är människa
två att han är frisk
tre att han är man och lever
det är detta som är så jävla tungt
han är frisk som en fisk
lika kall lika hal som det val
han ibland har vunnit
men miljonerna röstade ändå
på honom lite då
när forfarande rösterna räknades
hur ska man beskriva honom
utan svärta ner reptilerna
eller förnedra de som offrar sina skinkor till rotmosets gula glädje
eller ge don Corleones trivseldödande
ett högre syfte
detta är det ytterst svåra
han är en högst normal man
i rena vita skjortor
ge honom inga djurnamn
kalla honom inte för nedsättande benämningar på kvinnor
han är en statschef
många gånger av många framröstad
han mördar djur
och låter mörda däggdjur
men det gör de flesta
han vill bestämma
som du
fast något annat
han vet vad som är rätt
som du
fast en annan rätt
än du vill äta
nej
det är inget större fel på Putin
men människan ett trasigt djur
han är en av oss
som vi har låtit hållas
det är dags att släppa honom nu
hoppas någon i veckan som kommer
dödar honom
i varmt blod
ja idag tror jag på dödsstraff
jag tror det skulle vara bättre än alternativet
om jag får in min favorit strypning
nästa gång han och jag kör newaza
kommer jag inte släppa när han klappar av
absolut inte
en enda milliliter blod
kommer röra sig upp mot flinten
och ingen kommer undersöka honom
de närmaste dygnen
efter att jag äntligen lyckats som psykiater
med att få till en varaktig hjärnförändring som kan vara till lite nytta
för många
Puta Putin Puta
Njet
han är ingen hora heller
och de ryska hororna
dessa mörka varma änglar
har väl tagit emot de pengar han och de andra tjuvarna har roffat åt sig men
de har skrattat åt honom
varje gång han ridit
i bar överkropp
eller dragit ner sina kalsonger
och de har absolut inte lagt
vare sig något bröst
eller någon röst
på honom
de är dom som just nu ger mig ordet
ett äntligen är här
tänk skånska med rysk horbrytning
SURKUK
dom pekar finger mot honom
DIN SURKUK
dom är många han är ensam
han är rädd
där han står
en naken människa
helt blottad
din jävla SURKUK
din jävla SURKUK
dom mässar högre och högre
du är en surkuk putin
vi vill inte ditt krig mot människor
vi vill dig inte
inte mer
och då händer det fantastiska
den suddiga med det förvrängda monalisaleendet blir ännu otydligare
han tappar sina svaga konturer
han bleknar
han löser sig upp i fragment
och försvinner
spårlöst
i inget som blir kvar
hos oss
nu kan alla vi andra dansa och sjunga
på gatorna igen
i Berlin London och Stockholm
på Manhattan
i Moskva och i Kiev
han är äntligen över
när vi all är där
det är väl inget större fel på Putin
men människan är ett trasigt djur
tre saker är dock besvärande med president putin
medges
ett att han är människa
två att han är frisk
tre att han är man och lever
det är detta som är så jävla tungt
han är frisk som en fisk
lika kall lika hal som det val
han ibland har vunnit
men miljonerna röstade ändå
på honom lite då
när forfarande rösterna räknades
hur ska man beskriva honom
utan svärta ner reptilerna
eller förnedra de som offrar sina skinkor till rotmosets gula glädje
eller ge don Corleones trivseldödande
ett högre syfte
detta är det ytterst svåra
han är en högst normal man
i rena vita skjortor
ge honom inga djurnamn
kalla honom inte för nedsättande benämningar på kvinnor
han är en statschef
många gånger av många framröstad
han mördar djur
och låter mörda däggdjur
men det gör de flesta
han vill bestämma
som du
fast något annat
han vet vad som är rätt
som du
fast en annan rätt
än du vill äta
nej
det är inget större fel på Putin
men människan ett trasigt djur
han är en av oss
som vi har låtit hållas
det är dags att släppa honom nu
hoppas någon i veckan som kommer
dödar honom
i varmt blod
ja idag tror jag på dödsstraff
jag tror det skulle vara bättre än alternativet
om jag får in min favorit strypning
nästa gång han och jag kör newaza
kommer jag inte släppa när han klappar av
absolut inte
en enda milliliter blod
kommer röra sig upp mot flinten
och ingen kommer undersöka honom
de närmaste dygnen
efter att jag äntligen lyckats som psykiater
med att få till en varaktig hjärnförändring som kan vara till lite nytta
för många
Puta Putin Puta
Njet
han är ingen hora heller
och de ryska hororna
dessa mörka varma änglar
har väl tagit emot de pengar han och de andra tjuvarna har roffat åt sig men
de har skrattat åt honom
varje gång han ridit
i bar överkropp
eller dragit ner sina kalsonger
och de har absolut inte lagt
vare sig något bröst
eller någon röst
på honom
de är dom som just nu ger mig ordet
ett äntligen är här
tänk skånska med rysk horbrytning
SURKUK
dom pekar finger mot honom
DIN SURKUK
dom är många han är ensam
han är rädd
där han står
en naken människa
helt blottad
din jävla SURKUK
din jävla SURKUK
dom mässar högre och högre
du är en surkuk putin
vi vill inte ditt krig mot människor
vi vill dig inte
inte mer
och då händer det fantastiska
den suddiga med det förvrängda monalisaleendet blir ännu otydligare
han tappar sina svaga konturer
han bleknar
han löser sig upp i fragment
och försvinner
spårlöst
i inget som blir kvar
hos oss
nu kan alla vi andra dansa och sjunga
på gatorna igen
i Berlin London och Stockholm
på Manhattan
i Moskva och i Kiev
han är äntligen över
när vi all är där