Smutsiga böcker

Ingemar Sköld

Ett gäng smutsiga böcker

låg utkastade på golvet 

de hade samlat på sig damm

 

de såg ut som om dom nån gång 

haft ögonen på sig

men blivit lämnade

 

en lampa lös

på bordet stod några tallrikar

med svarta oaptitlig klumpar

som kan ha varit människors föda

tidigare än nu

tomma vattenglas 

och två kaffekoppar 

på den ena röd färg uppe vid kanten 

hälften av kaffet kvar 

på ytan

en grå sörja som gungade till

när en krevad en bit bort

fick marken att gunga

under ytan glänste en svart

olja en omöjlig regnbåge

där den ensamma lampan

gungade till

 

i rummets hörn en obäddad säng

jag tror att

detta var det rummet

därifrån en man och en kvinna

som brukade träffas

för att älska och att läsa ryska klassiker

hastigt rest sig upp

för att gå vidare

 

sen går meningarna lite isär

 

några säger att han först samlat ihop böckerna

favoriterna

men sen förstått att det gällde att resa med lätt bagage 

i dessa sorgliga tider 

och snabbt slängt ut dom 

över det nedtrampade golvet

 

men det finns också de som hävdar

att han han stått med böckerna

i famnen när soldaterna kom

och att det var just den tiden det tagit

att leta upp böckerna

som han inte ville lämna 

som gjorde att han inte hann

fly

dom hade skjutit honom i huvudet 

dom kunde knappast läsa 

men förstod att böckerna var farliga

de hade slängt ut de obehagliga

pappersklumparna över golvet 

och bundit fast liket i ett rep bakom en 

vagn

och kvinnan som forfarande hade haft lite läppstift kvar på sina bleka läppar

hade soldaterna fört med sig

de skrattade obehagligt utan glädje

hon visste

 

man förstår att soldaterna tyckte att böckerna var otidsenliga

de hade konstiga titlar

som kanske betytt något 

under en annan säsong

av förgänglighet

 

 

en hette  ”Brott och Straff”

en annan ”Krig och Fred”

ord de lärt sig inte alls hängde ihop

hur många sidor man en skrev 

och den tredje ”Idioten”

det ordet förstod dom 

men trodde det var en nidskrift

över sin store ledare

 

detta är nu ett tag sen

där böckerna låg

fanns inget damm på golvet 

 

bara Ord som ingen längre läste

ingen riktigt förstod

Jobbar äter skriver

Ingemar Sköld

Jag skriver att det inte går att skriva.

Poesi. Längre.

Jag skriver.

Ändå. Eller just därför. Det är över det

omöjliga vi måste sträcka på oss.

 

Jag läser frenetiskt vad tidningarna skriver.

Jag läser om ett krig.

Jag förstår inte det jag läser 

Jag läser om.

Hoppas att nya ord av hopp tagit sig in i texten.

 

Jag är törstig

jag dricker cola

men helst vill jag dricka blod

jag vill verkligen att någon

smyger in till honom om natten

och kör in den vassaste kniven

där hjärtan brukar bo.

Eller tömmer ett magasin bly

en vacker gåva från Gudfadern 

som han bara inte kan säga nej till.

Hej då.

Hur som 

gärna stenar 

jag kan kasta min av synd drypande alldeles efter att han där som är utan har kastat den första

denna enda gång

kunde han bara inte

låta bli.

Ja vad som

bara inte gift

det skulle vara förnedrande mot

dom han förgiftat 

att så bli berörda.

 

 

Jag tror ju att samma sekund som världen nås av denna handlings glädje-jubel

när han upphör

då dör kriget

då dör hans krig.

 

Också tårar över hela ryska riket 

tårar skulle rinna förstås

som när ”hela jordens Lillefar”

Josef Stalin lämnade in sitt liv

åt dom som ville en liten Stalin att ha.

Och det har sen dess varit obegripligt många

 

Den natten skrek lille Vladimir

utan tröst bort sitt livs sista tårar.

Hädanefter får andra gråta.

 

Men denna saga om de ondas straff

och det godas seger

hittar inte ända fram

till mig.

 

Jag jobbar några timmar.

Det finns mycket att göra.

Det finns mångas salta tårar.

Det finns många söta dårar.

 

Sen sitter jag där. Många ord

har lagts i räta rader.Vilda sorgsna bilder har ibland trängt ut en hel bal av ord.

Men de ryska männen i uniform har inga ord till oss.

De är utan ord.

Vi vet ändå vad de inte säger.

Det behövs inga ord.

 

Du kan nu få 15 år i fängelse för ord du inte skrivit.

I den absurda logikens Olympiad

delas guldet just nu mellan dom som håller upp ett vitt papper där orden vägrade sin plats

och de som kämpar med att hålla de ordhatande batongernas förvirrade vrede kvar på torget.

”Vi vet att ni finns där, oss lurar ni inte,jävla ord, vad vi hatar er,ordjävlar”

 

Om detta kan jag inte skriva.

Om detta kan jag inte låta bli att skriva.

 

Jag skriver inte för att förstå.

Jag skriver för att jag måste.

För när jag skriver slipper jag att tänka, slipper jag att läsa.

Om detta jävla förbannade skitkrig!

När jag skriver slipper jag försöka 

förstå.

Det är inte en uppgift. Det är inte en besvärjelse.

Det är inget jag väljer.

Det är inte i stället för tårar, för tårarna kommer ibland när jag skriver om tårar. Det är inte ett fyllande av hål där skrattet också bott.Där skrattar jag nog snart igen. Jag har ofta nära till skratt. Men inte just nu.

Nu skriver jag bara.

Jag bara skriver i blindo. Där jag inget ser.

 

Jag tror inte jag gör någon nytta.

Jag tror inte jag hjälper någon att förstå. 

Jag tror inte maktens Ryssland på något sätt påverkas.

Jag tror inte att det kämpande Ukraina kommer bry sig eller märka eller ana mina ord.

Eller ha någon anledning i någon framtid kommer tacka mig.

 

Jag tror ingenting.

Detta är min enkla tro.

 

Jag är tacksam för att några , jag vet att ni inte är så många, läser orden

som rasar genom min förtvivlan.

Men jag står inte på en klippa och skriker mot havet. Jag skriver

mot er. Och känner era lyssnande hjärtan . Det håller min texter. Som annars skulle drunkna

bli oartikulerade 

oläsbara. Helt utanför. Ordens betydelse.

Och vetskapen om era öron era ögon

upprättar dessa ord i viss mån.

Ger dom kraft att finna nya stigar, och herre gud, kanske nya språk.

Jag provar en profetia:

Ett nytt språk ska stiga upp ur denna djupa skam detta människors förfall. 

Ett nytt språk som hyser ord vi ännu inte sett som värnar oss ord som lyssnar oss

rakt fram i ljuset 

mot ett nytt rike.

 

I ordlös väntan.

På det som kommer.

NEJ

Ingemar Sköld

Nej / ні

 

 

någon måste ta en krita

och böja sig mot marken

och dra ett streck

och säga nej

 

ni får inte komma längre

ni måste åka hem igen

det som är framför strecket

är inte ert

 

det är mina barn som leker här

och hunden

som skäller är min

den är snäll om man känner den

 

någon måste kunna förklara

varför ni är här

det är så himla konstigt

att ni är här

 

ni säger till dom där hemma

vi måste ta bort nazister

vi måste stoppa folkmord

 

och då måste man vara nästan som en nazist

och skjuta sönder sjuka barn

sjuka barn avlade av undermänniskor

då måste man skörda döda som vid folkmord

inte trevligt alls 

men utav nöd

och någon måste göra detta svåra

och ingen annan verkar hågad

därför är vi här

vi är ledsna för detta

men vi såg ingen annan råd

vi var helt enkelt tvungna 

ödet och historien lade detta ok på våra axlar

 

så säger ni

och på detta verkar många tro

hemma hos er 

hur är detta möjligt

vad har ni gjort med dom som så tror

vad har ni matat era fiskar med

i hur många år

vi som trodde att vi var era bröder era systrar era vänner våra grannar

hur är detta 

detta år 

detta årtusende en möjlighet 

hur kan era soldater trycka på sina knappar hur kan de dö i tusental

för drömmar inlindade i lögner av ingenting 

det finns mycket vi kan förstå

det kan bli fel och missförstånd 

men detta

denna sörja utav tomma ord där alla ord har tappat sina vingar

sin forna betydelse 

sina möjligheter

 

jag hade vackra skarpa ögon tidigare

jag har sett mig runt omkring i detta

vackra land

men några nazister har jag inte skådat 

och vår president är av judisk börd

honom har vi röstat fram

och ett folkmord på ryssar

här

utan ett enda lik

utan ett enda vittne

utan en enda bild

 

för denna bisarra berättelse

slår ni sönder allt 

hus, människor och djur

för denna med granatsplitter och blod kryddade djävulssoppa

försöker ni förinta hoppets framtid

inför en häpen värld

och om denna häpna omvärld

vill lägga ett hårstrå mellan

den ofattbara berättelsen och slakten

så kan ni tänka er att utplåna

hela jorden

allt liv

 

vad finns då kvar att säga

vilka bilder

vilka ord

har ni lämnat kvar efter er

åt oss

 

det går inte att skriva dikter längre

ord utan mening vill inte

stanna kvar på pappret

vill inte längre vara med

om

att alla varför har brunnit upp

 

ni har fört in oss i ett annat universum 

som vi inte visste 

som vår fantasi inte hade mött

 

där är vi nu

 

någon måste ta en krita

och dra ett streck av NEJ

Putin Puta

Ingemar Sköld

Så drog han då

Kalsongförgiftarn

ner sin egna

gula fram bruna bak

 

en gammal svettig judo brottare

har kommit ut som blottare

vill visa världen sin erigerade missil

lånta fjädrar

runt en putsad fjäder

där hans egen hänger slak

och kulorna har han spelat bort 

långt bort längre bort ifrån

hänger de som klasar av

girigt

åderbråck i olja

runt oligarkens ben

 

och så ropar världen på mig igen

senast var när Trump fick majoriteten

av vita kvinnor med minst 

college utbildning att rösta på 

ropade den oförstående liberala pressen på en psykiater

nått är väldigt fel

han är så arg och liksom hotfull

känns inte bra alls

har han gått och blivit hjärnsjuk

snälla kom och undersök

hade jag varit yngre och tid funnits

hade jag tackat ja

men att undersöka något tiotal

miljoner kvinnor kräver mer

 

men oj de mena honom

den oranga gubben

morotsfrisk 

det var väl inget fel på honom

han var väl som en massa andra män

som sa dumma saker 

med kvinnor runt i ring

äh nu var du väl ändå lite grov

det där menar du väl ändå inte

jo

det var just det som var så besvärligt 

han menade precis så

sen röstade de

på honom

istället för henne

alltså ungefär som vanligt

men ungefär som vanligt är inte en psykisk sjukdom

ännu

 

att kalla på psykiater har en lång historia 

under den första allryska neurologiska kongressen i Moskva

året 1927

fick doktor Bechterew

han som gått till medicinhistorien med ryggen som långsamt stelnar

det ärofyllda uppdraget att undersöka en viss herr Josef Stalin

vilket han gjorde

och det grundligt

diagnos psychosis paranoicum

rätt diagnos 

men rätt så fel

morgonen efter började en annan 

diagnos rigor mortis 

att sprida sig i Dr Bechterews

stelnande kropp

Josef steg upp pigg som en spigg

tog sig ett litet glas stärkande vodka

Hela Jordens Lillefar

hade 25 år kvar

Ok Dzjugasvili var kanske inte helt psykiskt kry

vem är det

men vem var galnast han eller 

Professor Bechterew

 

Först när unge Vlad dreglande började voodoo-slicka på sin lilla Stalindocka hans mamma sytt till honom

började blodet på riktigt koagulera 

i Josefs hjärna

nu fick han ligga

ingen tog risken

att ge rätt hjälp

 

och en ny Vladimir var oss född

 

att undersöka alla de som röstat på Putin vore åter tyngre än jag har krafter kvar

 

och han själv då 

vad lider han av

han lider inte

 

det är väl inget större fel på Putin

men människan är ett trasigt djur

 

tre saker är dock besvärande med president putin 

medges

ett att han är människa 

två att han är frisk

tre att han är man och lever

 

det är detta som är så jävla tungt

han är frisk som en fisk

lika kall lika hal som det val

han ibland har vunnit

men miljonerna röstade ändå

på honom lite då

när forfarande rösterna räknades

 

hur ska man beskriva honom

utan svärta ner reptilerna

eller förnedra de som offrar sina skinkor till rotmosets gula glädje

eller ge don Corleones trivseldödande

ett högre syfte

 

detta är det ytterst svåra

han är en högst normal man

i rena vita skjortor

ge honom inga djurnamn

kalla honom inte för nedsättande benämningar på kvinnor

han är en statschef

många gånger av många framröstad

han mördar djur

och låter mörda däggdjur

men det gör de flesta

han vill bestämma

som du

fast något annat

han vet vad som är rätt

som du

fast en annan rätt

än du vill äta

 

nej

det är inget större fel på Putin

men människan ett trasigt djur

 

han är en av oss

som vi har låtit hållas

det är dags att släppa honom nu

 

hoppas någon i veckan som kommer

dödar honom

i varmt blod

 

ja idag tror jag på dödsstraff 

jag tror det skulle vara bättre än alternativet

om jag får in min favorit strypning

nästa gång han och jag kör newaza 

kommer jag inte släppa när han klappar av

absolut inte

en enda milliliter blod

kommer röra sig upp mot flinten

och ingen kommer undersöka honom

de närmaste dygnen

efter att jag äntligen lyckats som psykiater

med att få till en varaktig hjärnförändring som kan vara till lite nytta

för många

 

Puta Putin Puta

Njet

han är ingen hora heller

och de ryska hororna 

dessa mörka varma änglar

har väl tagit emot de pengar han och de andra tjuvarna har roffat åt sig men

de har skrattat åt honom

varje gång han ridit

i bar överkropp

eller dragit ner sina kalsonger

och de har absolut inte lagt 

vare sig något bröst 

eller någon röst

på honom

 

de är dom som just nu ger mig ordet

ett äntligen är här

tänk skånska med rysk horbrytning

SURKUK

dom pekar finger mot honom

DIN SURKUK

dom är många han är ensam

han är rädd

där han står 

en naken människa 

helt blottad

 

din jävla SURKUK

din jävla SURKUK

dom mässar högre och högre

du är en surkuk putin 

vi vill inte ditt krig mot människor

vi vill dig inte 

inte mer

 

och då händer det fantastiska 

den suddiga med det förvrängda monalisaleendet blir ännu otydligare

han tappar sina svaga konturer

han bleknar

han löser sig upp i fragment

och försvinner

spårlöst

i inget som blir kvar

 

hos oss

 

nu kan alla vi andra dansa och sjunga

på gatorna igen

i Berlin London och Stockholm 

på Manhattan 

i Moskva och i Kiev

 

han är äntligen över

när vi all är där

det är väl inget större fel på Putin

men människan är ett trasigt djur

 

tre saker är dock besvärande med president putin 

medges

ett att han är människa 

två att han är frisk

tre att han är man och lever

 

det är detta som är så jävla tungt

han är frisk som en fisk

lika kall lika hal som det val

han ibland har vunnit

men miljonerna röstade ändå

på honom lite då

när forfarande rösterna räknades

 

hur ska man beskriva honom

utan svärta ner reptilerna

eller förnedra de som offrar sina skinkor till rotmosets gula glädje

eller ge don Corleones trivseldödande

ett högre syfte

 

detta är det ytterst svåra

han är en högst normal man

i rena vita skjortor

ge honom inga djurnamn

kalla honom inte för nedsättande benämningar på kvinnor

han är en statschef

många gånger av många framröstad

han mördar djur

och låter mörda däggdjur

men det gör de flesta

han vill bestämma

som du

fast något annat

han vet vad som är rätt

som du

fast en annan rätt

än du vill äta

 

nej

det är inget större fel på Putin

men människan ett trasigt djur

 

han är en av oss

som vi har låtit hållas

det är dags att släppa honom nu

 

hoppas någon i veckan som kommer

dödar honom

i varmt blod

 

ja idag tror jag på dödsstraff 

jag tror det skulle vara bättre än alternativet

om jag får in min favorit strypning

nästa gång han och jag kör newaza 

kommer jag inte släppa när han klappar av

absolut inte

en enda milliliter blod

kommer röra sig upp mot flinten

och ingen kommer undersöka honom

de närmaste dygnen

efter att jag äntligen lyckats som psykiater

med att få till en varaktig hjärnförändring som kan vara till lite nytta

för många

 

Puta Putin Puta

Njet

han är ingen hora heller

och de ryska hororna 

dessa mörka varma änglar

har väl tagit emot de pengar han och de andra tjuvarna har roffat åt sig men

de har skrattat åt honom

varje gång han ridit

i bar överkropp

eller dragit ner sina kalsonger

och de har absolut inte lagt 

vare sig något bröst 

eller någon röst

på honom

 

de är dom som just nu ger mig ordet

ett äntligen är här

tänk skånska med rysk horbrytning

SURKUK

dom pekar finger mot honom

DIN SURKUK

dom är många han är ensam

han är rädd

där han står 

en naken människa 

helt blottad

 

din jävla SURKUK

din jävla SURKUK

dom mässar högre och högre

du är en surkuk putin 

vi vill inte ditt krig mot människor

vi vill dig inte 

inte mer

 

och då händer det fantastiska 

den suddiga med det förvrängda monalisaleendet blir ännu otydligare

han tappar sina svaga konturer

han bleknar

han löser sig upp i fragment

och försvinner

spårlöst

i inget som blir kvar

 

hos oss

 

nu kan alla vi andra dansa och sjunga

på gatorna igen

i Berlin London och Stockholm 

på Manhattan 

i Moskva och i Kiev

 

han är äntligen över

när vi all är där