Ängens Alla Blommor


Jag såg lammen ruttna
på den trånga ängen
där vi en gång visade varandra
på oss själva
som något att få och ge

Jag såg lammen ruttna
och hörde vardags-vargen tappa tänder
på det urkalkade berget
där vi förvånat oss i varandra
med kärlekens enklaste ord
vi trodde vi lämnat tillbaka
för alltid

Jag såg lammen ruttna
allt var lämnat
alla möjliga
var borta


Jag plockade upp den vassaste tanden
men precis när jag skulle ge den till dig
slet du den ur min hand
och höll den mot din läpp
dina ögon glittrade gröna ,varghonan
väste;
“vänd dig inte om, vänd dig aldrig om
lova”!
visste precis vad jag skulle svara i svart,
men du klädde av dig , skrattade vackrare
läpparna tänderna ögonen glänste

”här får du tanden
vargen min
den är ju din
ta
den kommer du behöva om du ska leva bredvid 
i ett liv
med mig.
Och utan den kommer du aldrig kunna hålla mig
kvar”

Bland ängens alla blommor
plockar vi upp vårt liv