I

I vardagens enklaste 

 

I vardagens enklaste vrår 

tar jag av mig allt viktigt 

plagg efter plagg

men behåller min kropp

som en skälvande väg

som aldrig går över.

 

 I vardagens enklaste möte

vecklas du ut

och du lyser

föder mig närmare

så nära det går.

 

I vardagens enklaste rum

en trappa upp

växer ett vii

viskar ett vi:"Vi !"

i trots och förtvivlan

över allt som går sönder

och faller itu.

 

I vardagens slarviga spegel

ser du en tokkort sekund 

dig själv

precis som du är

när du blir.

 

I vardagens enklaste vrå

planterat en Gud utan namn

 ett frö.

Istället för gud

 

Jag är så tacksam

Att du varje morgon kommer

 

Som var och en av er som kommer

kommer du till mig 

 

Som solens strålars värme 

som den svala daggen under mina fötter 

som himmlen mot min hud

du kommer

 

Som barnens skratt 

som den lätta fjärilsvingen

som lövet faller

kommer du

kommer du till mig

 

Du har inget namn

du liknar ingenting

 jag är så tacksam

att jag älskar dig

I blind förväntan

Har tvivlet slagit sig en trädgård

odlat sig
i en förgätmigej 
bland nässlor
där fjärilar av hopp fått tunna vingar
 
hopp är också svindel
 
Tron är
eller inte
 
Jag tror
vi måste finnas i oss
vi måste vara nära
det som är
eller inte
vi måste ingenting 
tror jag
 
Så låt oss alla
alla vi som tror
få den givna platsen
i Blå hallen
låt oss var och en få andas in
det alla andra andas in
ett gemensamt andetag
eniga i tro 
den tid det tar
skapar ett mirakel
 
Sen kan vi som var och en igen
andas ut

ett av tusen rum
det vi tror

 
Nu vet vi att de som tror
tror
som vi
vad de tror på
vet vi mindre
bryr oss inte
särskilt 
slipper tycka
om