top of page

G

Guds Diagnos

 

Han har ofta tankar om Gud.

Gud pratar hela tiden säger han

och tillägger 

som en bandspelare

ja ungefär som en bandspelare

men jag vet inte vad han talar om.

 

Han frågar mig;

vad brukar gudar tala om

tala om

det

doktorn !

 

Sen talar han om Guden

han vet att han är tusen gånger längre

än oss

 

och

att

han ligger på golvet

han ligger uppe eller nere

säger han med ett leende 

och pekar först mot taket

sen pekar han mot golvet

 

så blir han allvarlig

ser rakt in i mina ögon

lyssna nu :detta är viktigt

Gud har ingenting med kyrkan att göra

Gud vill byta sig själv till mig

han vill bli patient

 

och 

 

han vill ha mig som sin Gud

men detta är både omöjligt och orimligt 

det kommer jag aldrig gå med på

hur mycket mediciner ni än pumpar i mig

 

det finns gränser

visst finns det gränser doktorn ?

snälla säg att det finns gränser!

 

 

vi avslutar samtalet 

han ger mig tillbaka sin diagnos

som en födelsedagstårta med en ros

av marsipan 

tack men jag behöver den inte längre

ge den till nån mer behövande

eller ät upp den själv

 

och medicinerna du skriver ut

kommer jag att hämta ut

och sen skickar jag dom till dig 

du ser verkligen ut att behöva dom

 

Stackars doktorn

stackars stackars lilla doktorn 

Gruvan 

Jag sänktes långsamt ned i gruvan

mörkret var förstås inte oväntat

men aptitlösheten och vankelmodet hos de fyra blinda hästarna skrämde mig

de hade själva sänkts ned

för länge sen

de hade ingen aning längre

de hade slutat gnägga

men sjöng om nätterna

en sällsam hymn

om ängarna om blommorna

om längesens förbannelse

om att aldrig ångra

men lära sig att glömma

det var en vacker sång

och förvånansvärt lätt att lära

jag kunde sjunga den med hästarna

efter bara några dagar

så glömde vi tillsammans

allt det ljusa

och inget fanns kvar

att ångra sig i

när jag sen lärde dem att gnägga igen

så började de att gråta

av tacksamhet

mot gruvbolaget

som lät dom bo i en sån fin gruva

tårarna sköljde bort

en farlig bild i allt det blinda

en bild av ljudet

från den porlande bäcken

nere vid enebacken

en bild av doftande klöver

på den tidiga sommarens äng

rann snabbt över mulen

och droppade ner

i det fuktiga kalla dammet

där inget nånsin kunnat gro

jag förstod hur otroligt nära jag varit

att krossa de arma krakarnas

fladdrande hjärtan

nästa gång du träffar

4 blinda hästar i en gruva

lär dom inget som dom glömt

låt dom slippa

det dom lämnat

var försiktig när du gnäggar

bottom of page