BALANS UPPMÄRKSAMHET NÄRVARO

BALANS

 

Av dom tre ledorden balans, närvaro och uppmärksamhet brukar vi börja med balans. Och att hitta en sittställning som samtidigt ger balans och uttrycker balans.

Vi börjar med att söka oss nedåt, till den yta där vår kropp har kontakt med underlaget, kudden, pallen, stolen och golvet. Vi kan börja med att göra en inre projektion av den här ytan, den triangel som bildas av mitt sittben/knä knä om jag sitter på kudde eller pall , och sittben/fot fot om jag sitter på stol.

Försök att uppleva det stabila i detta möte.

Försök att verkligen vara i de kroppsdelar som möter kudden, pallen, stolen, golvet--jorden.

Försök att vara där det känns som tydligast.

Ett annat sätt är att i stället göra tvärtom,att se det som det som hjälper mig  att sitta har förts upp till mig från jorden, för att stödja mig precis där jag behöver det som mest.

Som uppbuktningar från jorden, ge dom i tacksamhet all uppmärksamhet.

Se om du kan känna en trygghet i ditt möte med jorden. Om du kan känna att jorden bär dig och ditt liv.

Att du är buren.

Ett sätt att stärka denna känsla är att låta andningen hjälpa till.

 

Se om du kan ge dig en bild av att utandningen  går nedåt genom kroppen, du behöver inte uppmärksamma inandningen så mycket, men när det är dags att andas ut så hakar du på och följer andningen nedåt i kroppen, till du kommer till ditt möte med jorden, där kan du stanna till, i ett ögonblick av närvaro.

 

Du kanske känner att utandningen börjar nånstans vid dina skulderblad och sen sakta rinner ned,längs din ryggrad, inne i din kropp. Vissa tycker bättre om bilden av att andningen rinner utanpå sin kropp, som regnvatten på en tät gran. När det gäller inre bilder som erbjuds pröva gärna, men släpp också fram de bilder som ditt sinne leker fram. Om dom hjälper dig är det en bra bild. Vissa har väldigt svårt för att hitta inre bilder eller tycker inte om att använda dem, släpp dom då bara, och fortsätt att öva på ditt sätt.

 

Du kan nu pröva att andas ut nedåt, när sen andningen möter ditt möte med jorden så stannar du till, se om du kan ge ett ord till detta möte, "trygghet"  "stabilitet" " jordad" eller något annat gott ord, sen kan du uppleva att utandningen fortsätter nedåt som regnvatten som sipprar ned i jorden efter en lång torka eller som rottrådar som söker sig nedåt för att ge dig näring, och ett rotfäste.

Efter att du förhoppningsfullt hittat något tryggt att vila mot, nån form av stabil bas, så låter du dig växa uppåt , upp genom bäcken och höft, från korsbenet upp genom länd- och bröstryggen, genom nackkotpelaren upp till huvudhöjden.

 

Känn att du rätas upp, kanske till och med får upprättelse. Försök att hitta en stolt, värdig hållning , en stark rygg som inte är stel.

En bild som många tycker om som hjälp är att att det sitter en tunn guldkedja fäst på huvudhöjden, som tydligt men försiktigt drar mig uppåt. Upp mot taket, upp mot himlen.

Om ryggen är stark kan axlarna vara mjuka, ansiktet mjukt och magen mjuk, om vi är stressade eller rädda spänner vi gärna dessa delar på kroppen. Låt ansikte och axlar vila, släpp ut magen.

Försök att sitta precis i lodlinjen, som om det kom en stråle från yttre delen av universum just till din huvudhöjd, rakt igenom din kropp och ned till jordens medelpunkt. Runt denna stråle vilar din kropp i balans.

Jag brukar gunga lite från sida till sida, framåt bakåt och sen skruva runt kroppen i små cirklar, som blir mindre och mindre till jag sitter precis i lod.

"Jag sitter i den balans som bär himmel jord" heter att gammalt asiatiskt talesätt.

Eller hellre;

"Jag vilar i den balans som bär himmel jord."

Jag försöker inte hålla balansen, jag försöker låta balansen hålla mig. Jag skapar inget jag inordnar mig.

Jag ställer in mig i gravitationen , en av de få djupt demokratiska krafterna, den drar oss hela tiden mot jordens medelpunkt. Jorden drar oss till sig med alldeles lagom kraft och samtidigt ger den oss stöd med en precis lika stor kraft . Fantastiskt, när tackade du jorden för detta senast!

Vi kan sen lämna balansen och låta den sköta sig själv.

UPPMÄRKSAMHET

Nu går vi över till uppmärksamhet , och vi brukar använda andningen som vårt grundläggande fokus när vi övar uppmärksamhet. De andra två balans och närvaro är mer passiva, något vi försöker vila i, något vi söker ta emot, men uppmärksamheten är aktiv och skarp.

 

Försök att hålla hela din uppmärksamhet hela ditt fokus på andningen. Från början kanske andetaget känns lite avlägset men sen tydligare och tydligare. Följ andetaget hela vägen in,kort paus, följ andetaget hela vägen ut.Känna att andningen fyller upp hela din överkropp . Det är inte så lätt att hålla fokus så förr eller senare ,snarare förr , så tappar vi fokus , några tankar tränger sig in och drar oss bort från vår övning .När det händer och du upptäcker det, gratulera dig själv för just då , i upptäckten ,är du väldigt "mindful". Och för sen åter ditt sinne till uppmärksamheten på andningen, just detta andetag, just denna sekund.

Ingen av oss kan hålla uppmärksamheten hela tiden, det är inte det vi tränar på,vi tränar egentligen mer på att börja om.Vi kan alltid alltid börja om. Det ges alltid en ny chans, ett nytt andetag, och var morgon en ny dag. 

Och var du än är i livet, bara du är vaken, så kan du föra dig tillbaka till dig själv, och till det liv som pågår just nu, ditt liv, med hjälp att fokusera på andningen.

NÄRVARO

Vi använder här ofta ordet i dess betydelse av att finnas till, att vara. Att min tillvaros grund är det faktum att jag finns till, och att jag manifesterar detta framför allt genom att kroppsligt uppleva detta.

"Jag upplever min egen kropp alltså finns jag till". Detta är inte filosofi, det är sinnlig kroppslig existentialism. Och att i balansen mellan görande och varande som för många av oss är hårt drivet mot görandet kan upplevelsen av mitt vara, min närvaro balansera mitt liv. Ge mig en god grund att stå på. Detta att vara närvarande att finnas till är gott, det är gott nog, och det är det som definierar mig som människa. This Beeing Human. Görandet all denna aktivitet är förvisso ofta god men den bör komma efter, som bonus och ofta bör den inte komma alls. Tänk vad mycket lugnare det skulle vara på jorden om vi människor lite oftare satte oss ned på en kudde, stängde igen munnen och bara var. Inte gjorde nåt och för en kort stund inte hade någon åsikt om nånting!  Frid. Fred.