Vi växlar mellan att utmana kroppen och skärpa till oss.

Vi vässar den slöa eggen i vårt utegym och i novemberskogen .

Vi håller oss i tystnaden i Dojon, sittande på kudde, pall eller stol.

Vi söker skärpan i andningen och en fokuserad närvaro i vår egen kropp.

 

MEN, och detta är viktigt, alla kör inte samma mängd eller tyngd på träningen.

Alla sitter inte lika många timmar i fokuserad närvaro på en kudde.

Idén är du får hjälp att utmana dig själv långt förbi mot vad du skulle klarat själv. Men inte till priset av överbelastningsskador av den fysiska träningen eller att tappa verklighetsuppfattningen under mer stilla fokusövningarna.

 

I början på kursen tar vi reda på var du står just nu, vilken erfarenhet du har och var du tror din gräns är. Vi strävar inte efter något resultat,eller att klara ett visst antal timmar i absolut stillhet.

Vi tränar på att gå emot vår inbyggda bekvämlighet och rädsla för fysisk och psykisk smärta.

I en tid och ett samhälle där lycka i ofokuserade njutningar, mys och trivsel står högt i kurs. Där det finns enorma möjligheter att stilla sin smärta, i dess olika former, dygnet runt, så provar vi något annat.

Det är inte något bättre men det är ovanligare. Vi söker inte smärtan men när och om den kommer så väljer vi först att vara kvar och inte fly. Sen får vi se!

 

Vi lever enkelt , lagar maten själv eller tillsammans.

Vi är tysta under stora delar av tiden.

Vi går upp tidigt.

​