Att vara beroende är helt naturligt 

 

Vi flyttar oss bakåt. Säg 200 tusen år.

Flockar med en märklig naken apa rör sig över savannerna i södra Afrika.

Det är stundtals ett ganska hårt liv.

De flesta barnen dör nog före de uppnår vuxen ålder. Många kvinnor dör då de föder sina barn. Infektioner slår många, ibland stora delar av en flock. Män dödar varandra ofta. Mord småkrig är vanligt.

Inte många blir över 35-40 år.

Det är ibland brist på bra föda åt alla.

​

Såhär rullar det på i tusentals tusentals år. Och nu den fantastiskt goda nyheten. Alla dina förfäder, ja verkligen 100% överlever, så långt att de hinner ha sex åtminstone en gång, och alla dina mammor tar sig igenom graviditeten och föder ett levande barn. Detta att vi är såna extrema vinnare i evolutionen och världshistorien tänker vi kanske inte så ofta på. Men så är det förstås. Inga nya människoarter har kommit till sen vi föddes för sådär 250-300 tusen år sen.

Men däremot har 4 andra försvunnit.

Undrar vilka som tog bort dom?

​

Hur ser då den sinnrika hjärna ut som klarat allt detta? Alltså hur ser vår hjärna ut. Jo inne i hjärnans hjärta, mellan förlängda märgen som håller igång basala funktioner som att hjärtat slår, blodtrycket hålls på rätt nivå, andningen fungerar, och temperaturen hålls stadigt runt 37 grader, och frontalloben, denna evolutionens stjärna, som tagit oss till månen samtidigt som vi har hela jorden i vår ficka, ligger belöningshjärnan, reptilhjärnan. Den driver oss mot stilla vår hunger, gärna mycket fett och socker,hitta en sexpartner som vill hjälpa oss att föra våra fantastiska arvsanlag vidare. Här finns också strukturer för ”fight-flight or freeze”.

Hur vi löser livshotande situationer som kommer i vägen när vi är på väg mot en god måltid med lite sex som efterrätt. Eller om det var tvärtom. Det är så länge sen så jag minns inte.

Men att denna hjärnmodul som reptilerna gav oss fungerar förträffligt är ju helt klart.

Den är dock skapad för ett samhälle med brist på och fungerar sämre i ett samhälle med överflöd på, socker, fett och villighet till sex.

Den absoluta majoriteten av de tillstånd som kommer döda flest människor de närmaste 100 åren enligt WHO beror på våra svårigheter att hantera den hjärnan som hjälpte oss alla tusentals år genom människans vilda historia.

 

När vi från mitten av 1900 talet började kunna utforska denna del av hjärnan så märkte vi att en drog som amfetamin som ser nästan likadan ut som dopamin som är belöningshjärnans viktigaste signalsubstans, gav ett många hundra procent större utslag än vad naturen via sex kunde erbjuda. Och alla substanser som vi slickat och tuggat och sugit oss fram till som sen visat sig kunnat göra oss beroende ger mer belöning än vad den övriga naturen kan erbjuda.

Detta är det stora problemet, och det är på sätt och vis nästan märkligare att så många inte blir beroende, än att 10-20% har en tydlig tendens till det.

 

Och när väl ett tydligt beroende är etablerat så är det inte dumhet eller dålig moral som leder oss mot återfall.

Nu har vi ett tillstånd som uppfyller alla kriterier för en sjukdom. 

 

Och som behöver behandlas och ges behandling som vid en sjukdom.

 

Och där det finns bra och effektiv behandling i motsats till vad många tror.

 

Och där den starka tendens som forfarande finns att bemöta de hårdast drabbade av detta naturliga tillstånd med förakt behöver faktiskt först fördömmas och sen tålmodigt utbildas bort.

​

​

​

Vill ni läsa mer så läs gärna de texter finns kopplade till boken Återhämtning, se nedan:

​